Har börjat fundera lite smått på vilken ras det ska bli sedan efter Meja. Ett liv utan hund känns helt otänkbart. Det skadar inte att vara ute i tid, och se till att läsa på om de olika raserna som skulle kunna bli aktuella. Jag vill träna och ev. tävla lydnad med nästa hund, så den måste ju lämpa sej för det. Den ska ju också passa in med den övriga familjen, och inta vara allt för krävande. Som det känns nu så kommer det att bli en mellanstor hund. Vad ögat vill ha, är inte heller alltid det bästa. Mitt öga vill ha en Berner Sennen som Mejas Pappa var, men med tanke på att den är himla stor, och jag himla späd ;0) så kanske inte just den rasen är den bästa för mej. Boxer är jag också helt såld på!! Jag är så himla kluven när det kommer till det där med tänkbara raser. Jag är INGEN dvärghundsperson alls, så mycket vet jag!! Den måste vara större,  och lite mer hund helt enkelt. Den ena dagen känner jag att den trefärgade Sheltien, nog är en passande och bra hund för oss, och andra dagen så är det den gamla mellanpudeln som upptar mitt tänkande. Jag är uppväxt med den rasen och vet vad det vill säga med deras päls mm. En vänlig, glad och lättlärd hund, som älskar att hålla igång och vara med. En stor fördelen med den rasen är, att de inte fäller nämnvärt. Som sagt... Jag har (förhoppningsvis) tid på mej att fundera. Det finns alldeles för många raser att välja bland, speciellt om man är som jag ;0) Jag kommer hålla mina dörrar öppna och inte "låsa upp" mej på nån speciell ras ännu... Sätter in lite bilder några små godingar...