Vad tänker ni säkert då?! ;0) Jo det ska jag allt berätta!! Trots en ganska så stel mirakelkropp, så tog jag faktiskt en ny jogginrunda sent igår kväll. Med musik i öronen och vrålfula löparkläder, så var jag alltså iväg. Det känns så jäkla gott att man kommit igång igen!! Nu ska jag försöka fortsätta med detta har jag bestämt. Jag vet nämligen precis hur jag fungerar. Soffpotatismalin är ingen bra malin, för hon blir trött så fort och ofta. Men den där mirakelmalinen som FÖRSÖKER hålla igång, mår MYCKET, mycket bättre. Hon blir piggare, gladare, snyggare (?!) och förhoppningsvis friskare. Att jag KÄNNER mina muskler är ju inte heller så dumt. När jag kom hem så var det träning framför tv;n som gällde. Armhävningar, kissande vovvar, grym rygg & magträning. Vi får väl se vad som händer med den lilla mirakelmänniskan, hon kanske faktiskt blir riktigt biffig ;0) Lova nu att ni inte dör nu om jag råkar lägga ut en bild på mej själv om nån månad. Det finns ju en liiiten risk att ni inte kommer att känna igen mej. Klenismalin kanske går och blir megamalin ;0)

Efter träningen så for jag iväg till jobbet för att göra en liten minikvällstur, och efter den så droppade jag in hos brorsan igen för att kolla in hans nya soffa mm. Det blev en god kopp kaffe och långt samtal om jobb och även om LIVET. Jag kan inte låta bli att fundera en massa på livet och dess mening. Sedan pappa dog för snart tio år sedan, så har allt kännt så overkligt på nåt vis. Han fattas så himla, himla mycket!! Det är mycket som har förändrats nu på senare år. Många som fanns där när vi var små, har trillat ifrån. Det är pappa, farmor, mormor, morfar, morbror, och tyvärr en kusin ;0( I mina minnen så är alla dessa fortfarande så levande. Drömde faktiskt om kusinen senast i natt. Vi hade så jäkla mycket skoj när vi var små ;0) En av mina funderingar är HUR man ska kunna ge sina egna barn det där som man själv fick. Alla minnen från somrarna Norge tex. Det räcker att jag tänker tillbaka så ser jag minnena som på film. Mormor som matade mej och min syster med såndär lyxig liten Yoghurt, och hur morfar stekte plättar i mängder så fort vi kom dit. Hos mormor och morfar var man lugn för där tickade klockan alltid på ett speciellt sätt. Det var nybakade bullar och en morfar som spelade lite Allan ;0P

Farmor och farfar gav oss massor med fina minnen dom också. Det var mest från Norge då. Farmor som var född på Norska västkusten, längtade alltid tillbaka dit på somrarna. I hennes sommarstuga och "båthuset" har vi haft mycket skoj. Gud så mycket fisk man fiskat!! Det sämsta med Norge var att det bara fanns utedass i stugan. Minns att jag hade väldiga bekymmer med detta när jag var liten. Jag gjorde nästan vad som helst för att slippa gå dit. Man skulle kunna säga att jag höll mej in i det sista ;0) Farmor hade en gammal padda där som hon gett namnet "Amanda". var gång jag skulle dit så tänkte jag alltid på henne och att hon skulle komma och besöka mej där på toa ;0) Hon skulle visst vara närmare 80 år, gammal och mossigt GRÖN.

I Norge fick man alltid röd SYLT på mackan, och bubbeldricka från deras drickamaskin i köket. Bäcken som slingrade förbi precis utanför var nästan alltid stormig och vild. Var det mycket vatten så märktes det i ljudet lång väg. Det dånade alltid lite extra då, och så kunde man tydligt se själva vattenfallet högt där uppe på berget. Om det var mycket eller lite vatten såg man alltså redan när man kom körandes ute på vägen. Vattnet vi drack och lagade vår mat med kom ju därifrån, så med STORA dunkar fick vi bära och släpa vårt vatten ända upp till stugan. Nåt badkar eller nån dusch fanns det inte heller, så när kvällen kom så tog vi med oss våra små tvål och schampoflaskor ned till sjön, och några badkläder var det inte tal om. Näpp, rumporna skulle vara härligt fria ;0) En renare känsla än efter de där baden, går nog aldrig att få. Håret blev på ett speciellt sätt efteråt.

Om jag hade haft min farmor här idag så hade jag velat tacka henne en extra gång för att vi fick just henne som farmor. Hon var en skojfrisk dam som jag aldrig kommer glömma!! Min bror hävdar att våra barn också kommer att minnas sina barndomsår på ett fint sätt, precis som vi gjort. Vi får verkligen hoppas att han har rätt på den punkten!! Ju äldre jag blir, ju mer känns det som att jag ser livet ovanifrån. Nån sitter där uppe och rycker i trådarna, det är ju helt klart. Familj och vänner är viktiga grejer, sånt som man måste vara mycket rädd om. Detta livet kommer inte igen, så nu bara måste vi göra det så bra som det bara går. Om vi får hundramiljoner liv till, så är det i alla fall endast ETT av just detta!! Nu mina vänner så är det dax för Er att SKRIVA!! Frågan som jag tänker ställa är följande; Vad är lycka, vad är viktigast, och vad är meningen med livet?!  Hur får vi tiden till att gå lite mer sakta?! SKRIIIIIIIIIIIIIIIV nu snälla söta.