Blev faktiskt INTE väckt av Vicke denna morgon, utan av nåt helt annat. Det var steg från en STÖRRE människa på nedervåningen, och stegen var INTE Jörgens (för han låg intill). Stegen var INTE från en möjlig Beata eller Ludwig, det var för tunga för det. Helt plötsligt så springer det kalla kårar över hela mirakelkvinnan. Är det inte ett SPÖKE där nere, så måste det ju bara vara nåt annat ;0§ Mirakelhjärnan jobbar på för fullt och tänker så den nästan kokar. Efter en kort stund så samlar jag mod till mej, tillräckligt med mod för att klara av att möta "det där" som jag fortfarande inte har en susning om vad det var. Jag tar mej en snabb titt på mobilen. Den visar inte mer än 04.30. Lite väl tidigt för vanligt besök va?! Mer lagom tid för SPÖKEN =0 När jag precis ska till och sätta ned fötterna från sängen och ta mej ut mot trappan, så möter jag nån jag känner igen. Kan ni gissa vem?! Jo, det som kunde ha varit både en tjuv och ett läskigt spöke, var ingen annan än min Rasmus. Han skulle sova över hos en vän, men hade tydligen blivit illamående fram på morgonkvisten och därför beslutat sej för att ta cykeln hem. Så så var det med det, inga tjuvar och spöken alltså ;0) Rasmus var det nog ingen större fara med. Nästa gång får han allt RINGA om han ska hem, så vi kan hämta honom. Tänk om det hade hänt nåt ;0§