Jo, faktum är att jag har SKIT ont!! Jag kan knappt med att rekänna att Tisdagens ridning satte såna spår, men så är det. Jag går som Lucky Loke ungefär, minns ni honom?! ;0§ Ja då förstår ni nog hur jäkla illa det är. Igår var det ungarnas tur att rida. Jag tror faktiskt inte att vi har missat en endaste lektion sedan vi började. Helt perfekt!! Igår stannade vi kvar för att titta när självaste ridläraren skulle rida sin "Arne". L och B fick hjälpa fröken med både borstning och hovkratsning. Arne är en maffig och rejäl häst i höjd. L & B såg mer ut som små söta flugskitar i hans närhet. Gulliga fröken frågade om de vill testa på att rida på STORA Arne, och de ville dom ju självklart ;0) Hon frågade mej med (gulliga hon) men med tanke på att jag såg ut som en "Lucky Loke" som skitit i brallan, så fick jag tyvärr tacka nej. Men åhhh vad sugen jag blev. Tisdagens ridning gav mej minst sagt mersmak!! Ridning är verkligen KONST på hög nivå. Fatta vad mycket man kan få ett så stort djur att göra?! Det handlar om samarbete, tålamod och lyhördhet. Alla är vi olika och hästarna också. Typiskt bara att sporten är så snorigt dyr. Ungarnas vanliga lektion gick jättebra. Betty hade Mulle och Ludde fick sin favvis Jimmy Midnigth. Den tredje tjejen kom aldrig, så L & B fick ridhuset helt för sej själva, Det var lättridning och ridvägar som tränades. Mulle pinnande på ordentligt på långsidorna, så Bettan hade full sjå med att hålla in honom. Näpp, dax att sluta tjata. Här kommer i stället lite goa bilder <3


Betty på sin söta Mulle <3 Här rids det utan stigbyglar...

Ludde och fina Jimmy <3

Ludde, ridfröken J och hennes underbara "Arne" <3

Lite stor kanske, men heej vad jag ser bra ;0)

Arne lyssnade faktiskt på sin lille ryttare och stannade så snällt.

Betty fick också njuta av Arne härliga steg...