Nu är det folk både tak och golvnivå i vårt kära kök. Mallningskvinnan från http://www.thorsbergsten.se/ , håller till nere på golvet med vinklar & papper, och i taket befinner sej elektrikern och sätter spottar. Gud vad jag myser när folk jobbar ;0) Det händer ju saker hela tiden, och helt utan min hjälp!! Skivorna kommer att vara klara om ca två veckor. Den kommer att komma i två delar och upptill mot panelen kommer vi att ha en 5 cm hög kant. Jag har en liten idé med den där kanten som damen skulle undersöka lite närmare. Vi får se om och hur vi kan lösa den i så fall. I kväll kommer snickaren för att fortsätta köksuppsättningen med Jörgen. Så vad mer kan man säga än att flitens lampa lyser. <3 Blandaren till köket kommer att få bli en som Kvänumskök säljer. "Oldmix" heter den. Finns här för den som vill se; http://www.kvanum.se/kok/tradition/tillbehor  Den är grymt lik den där andra jag hittade på vvsochbadrum, gammaldags och helmysig. Fler bilder kommer...

Nu när allt (alla skåp) är på plats, så börjar det bli dax att mäta upp för bänkskivan som ska vara i Kinnekulle sten. Tjejen som vi köpte själva köket av skulle kontakta dem redan i Fredags, så förhoppningsvis kan de komma loss redan idag. Bänkskivan som ska vara under överskåpen är i alla fall på plats. Det ser ut att bli ett riktigt trevligt kök så här långt. Mysigt och hemtrevligt precis som jag ville. <3 Bilder kommer efter hand, jag lovar. Annars är allt ok här hemma tror jag. Besökte min gamla Farfar i förrgår och fick mej en mysig pratstund. Farfar som blivit gammal och snurrig, hade fortfarande sin Malin i färskt minne. "Nä men Maalin, vad roligt och se Dej!!" Inte fel att få ett sånt mottagande precis. MÅSTE bara bli bättre på att hälsa på honom!! Farfar har alltid tyckt att vi är lite lika jag och han, så det är väl nåt jag alltid fått höra. Starka gener eller nåt ;0P Hur som helst så sken han upp med hela ansiktet var gång han kom på detta faktum. "Nä men tänk att det är ju nästan som att titta sej i spegeln ju". Jag ska försöka vara stolt över mina stackars drag och tänka på Dej Farfar. Dej och Pappa <3 Tänk ändå hur man kan plocka likheter här och där?! Kroppen jag fått är inte min den heller ska ni veta, nä för se den har jag ärvt av hans fru, pappas mamma och min Farmor. Vi pratade som vanligt om gamla goda tider, och som nu råkar vara de tider han minns allra bäst. Vi pratade mest om tiden då han växte upp och hur det var då. Jag fastnar alltid när han sätter igång med sina historier. Tänk så mycket spännande man kan hinna med under en livstid?! MASSOR!! Vi pratade mycket om farmor, hans älskade genom livet. Ett varmt leende sprider sej i ansiktet när han pratar om henne. Farmor var speciell, det var hon verkligen. Underbart vacker och med massa go humor. Vi pratade även om somrarna i Norge. Utan dem hade Jag inte varit Jag. Vi har fått så otroligt mycket fina minnen därifrån jag och mina syskon. Farmor som stod och väntade på alltanen var sommar vi kom. Norge var hennes allt. Min farmor var Norska långt ut i tåspetsarna. Hon älskade somrarna i stugan och båthuset. Det märktes att hon blev mer levande då. Havet, naturen och allt det andra som hörde till. Barnen och barnbarnen <3 Är så otroligt tacksam för mina minnen därifrån och från farmor. Det fick jag också sagt när jag var där. De kan känna sej SÅ stolta som gett oss nåt så fint. Dessa minnen kommer jag nämligen att vårda ömt ända tills jag dör. Forsen som dånade när man kom, krabborna, syltmackor, sniglarna, fisket, havet, sol och regn. Tack Farmor & Farfar!!

Visst låter det underbart?! Underbart och spännande på samma gång. Det finns ju så mycket som man måste fråga och prata mer om sådär i början. Man ska gå igenom hus, hem, familj, jobb, utbildning, minnen, drömmar och erfarenheter mm. Det tar ju såklart lite tid innan man fått ihop alla bitarna ;0P Tänk ändå hur naturligt och lättsamt allt känns med en del redan från början?!

Vissa vänner behåller man livet ut och andra försvinner iväg av olika anledningar. Hur som helst så är jag helt övertygad om att alla de människor man ändå möter genom livet, har en mening. Förstår ni hur jag tänker och menar då?! Oavsett om man behåller dem som nära vänner eller inte, så tror jag att man både "fått" och tillochmed kanske "gett" något viktigt att bära med sej.

Söndagens fika blev i alla fall jättemysig och städat fick jag på kuppen, bra va?! Om det är ROLIGT att städa nån gång så är det väl i så fall just vid tillfällen som dessa ;0) Jag hade varnat de nya vännerna om att huset fortfarande är väldigt ofärdigt, och att köket precis ska till att skruvas upp. Ja man ville ju inte att de ska få värsta chocken så fort de klivit in ;0P Nog om detta.

Har precis sagt grattis till våra små missebebisar som idag blir hela 5 veckor gamla. Bilder kommer senare hade jag tänkt. Strax ska mirakelkvinnan in till vårdcentralen för att bli stucken med grissprutan. Vi blev erbjudna att ta den med jobbet, så så fick det bli. Det har varit så jäkla mycket tjat om den att jag nog faktiskt skulle kunna spy den rakt i ansiktet. Ta den eller inte?!

Hur har ni tänkt om man får vara nyfiken och fråga? Jag vill i alla fall skydda de som är svaga om det går,  och det gör jag genom att ta den. Så har i alla fall jag tänkt. För egen del så skrämmer den inte, men det känns som man måste tänka på alla andra. Lilla Elsa tex, och Mayia. Moster ska inte ge dem nån grissjuka!! Får förresten fint besök senare under dagen, kan ni gissa av vem?! Moster ska mysa med en liten, det är ju helt klart ;0) Ha det gott så hörs vi säkert senare <3


Visst är det sant?!

Det var en taggad indiankvinna och sjörövarfarbroder som jag hade med mej denna morgon. Hästarna var i full färd med att tugga i sej den goda frukosten när vi kom. Fröken J och några andra tjejer hade full sjå med att fixa till banan som ungarna senare fick gå. Att lära sej en bana är inte alltid det lättaste, men ungarna kämpade på som bara den. De sprang hela banan med kompisarna och hade det allmänt skoj. Det blev en liten inbakade fläta på Bettans Jimmy Midnigth. En inbakad fläta med fjäder såklart <3 Mulle hann vi aldrig fixa till tyvärr, men jag tror han var rätt nöjd ändå. Han är ju redan så attans sockersöt den där kusen, så flätor hade nog bara blivit överkurs ;0P Det var en jättemysig första tävlingsupplevelse!! Deras ridlärare fanns med dem inne i ridhuset och hjälpte till med att hitta rätt. Ludde fullkomligt gapskrattade under själva hoppningen. Ja det var faktiskt på snudden till avåkning två gånger ;0) Han gleeed som margarin i en het stekpanna. Ja ni vet ju själva hur det kan vara när man får såna där skrattanfall. Man liksom tappar kraften lite granna. Men det gick jätte bra och fina rosetter fick dom också. <3 <3 Betty red som nummer 2, och Ludde som nummer 6. Att få höra sitt namn ropas upp i högtalaren är en riktig fräck känsla. Tävlingsnerverna pirrar ju till lite extra då.
Slänger in några bilder...


Den bästa klubben är självklart vår klubb VoRf!! www.vorf.se

Detta var banan som reds...

Här har Ludde & Mulle just fått sin fina rosett... <3

Goa & jättesnälla Mulle...

En stolt Mulle som visar upp dagens "fångst" <3



Visst var vi bra Jimmy?! Vi vann ju pris ;0)



Jimmy har gett sej den på att INTE riva... hur ska det gå?! ;0§

Full fräs mot hindret... och skoj ska vi ha ;0)

Nu längtar vi till nästa ridlektion och självklart även nästa tävling.