Första halvan av dagen gick åt utbildning på vår kära folkhögskola. Bengt Elmèn som bla skrivit boken; "Assistans med glans", var där och höll i dagen. Vi som var där var nog mestadels assistenter, men också chefer. Det var helt klart en givande dag. Att Bengt hade gott om humor var det nog ingen där inne som missade ;0)  Älskade Welma sparka som en tok hela långa dagen.

När dagens sista kaffe druckits upp så for jag vidare till L & Bs skola. Det var nämligen så att det var utvecklingssamtal där mellan två och tre, så min plan var att hinna dit en liten stund i alla fall. Väl framme så förstod jag att samtalet var så gott som klart. Fröken M var helnöjd med båda två och tyckte att vi kunde vara rejält stolta över våra kunskapstörstande barn. Det stod så mycket fint i pappren de skrivit, att jag nästan blev rörd och full av massa tårar.

Tyvärr så kommer just denna fröken att ha gått pension innan vår lilla Welma börjar om ca 6 år. Gillar henne för hennes raka och ärliga sätt. Ungarna vet vart de har henne, och det är bra. Det KÄNNS när nån brinner för sitt jobb, och det gör både hon och många andra på den skolan.

När vi väl var hemma igen så messa mamma om att hon och Stina+Mayia var på G hit ;0) Mayia är bara helt UNDERBAR hela hon. Hon kan få den mörkaste dag att bli solig och glad igen. Askmoln blåser hon bort med blotta närvaron ;0) Eftersom de åker hem till Malmö i morgon igen så var det ju bara kameran som gällde. Nu har jag alltså hela kameran full med bara massa Mayia-bilder. De flesta blev helt sagolikt fina. Mayia är en unge med CHARM så man smälter. Önskar att jag kunde visa hela vida världen ;0) Stolt moster ni vet ;0P 

Dagen toppades med ett mess som jag väntat hela dagen på. Messet trollade fram så mycket känslor hos mej, att tårarna fullkomligt sprutade. Dagen blev helt plötsligt mer än bara BRA. Den blev underbar!! Jag ger mej fanken på att "Pappa" lyssnade på mej härom kvällen. Tror att han hjälpte till där på ett hörn... i alla fall så hoppas jag det ;0) 

Han är den jag vänder mej till när jag inte vet nåt annat sätt, eller när det krävs MIRAKEL som det gjorde nu. Det känns faktiskt riktigt bra att även om jag inte längre har nån pappa här rent fysiskt, så VET jag att han är med mej här på sitt sätt. Har fått alldeles för många bevis för att kunna tro nåt annat. STOOOOOR kram igen till de personer det gäller <3 Nu ska jag och Jörgen se på skräckisarnas skräckis...;0§ Frågan är väl om man över huvud taget kommer att somna...