Allt såg ut precis som det skulle. Blodtrycket var lågt och fint och magen mättes till sjutton cm när hon mätte. En helt normal mage till just min graviditetslängd på (i förrgår) 18+6 dagar. Hjärljuden hittades ganska så långt ned på magen, så mysigt ;0) Mitt Hb kommer att kollas  efter v 25 (alltså vid nästa besök). Innan besöket var helt klart så skulle ett urinprov lämnas. Som tur är så brukar inte detta med att "kissa" vara nåt större problem som gravid. Det blev till att kissa en skvätt i en mugg inne på deras toa. Urinprovet visade noll socker och äggvita, helt som det ska.

Vi bokade upp Mvc-tiderna för resten av tiden med. Lika bra att få det avklarat på en gång. Runt vecka 28 ca så ska jag in på spec. Mvc för bedömning av förlossningssätt pga min skada som jag fick då jag födde L och B. Troligtvis så kommer jag att kunna föda helt vanligt denna gången också, alltså INTE snitt utan vanliga vägen där nere. Det känns ändå tryggt att en kunning läkare kollar upp detta en extra gång nu innan bebis ska ut. Helst av allt så vill jag föda vaginalt, men om det är stora risker att jag går sönder på samma sätt igen så kan det väl kanske kvitta...

Det finns ju faktiskt de kvinnor som lider av både det ena och det andra efter dessa skador. Tänker på alla dom ;0§ Det mesta går säkert att "fixa till" om man skulle få problem, men frågan är om alla verkligen gör det?! Tror många lider i det tysta i stället... tyvärr. Som tur är så har jag inte fått några större bekymmer efteråt och det är jag otroligt tacksam för. Kan ni gissa vem som fick gå till sjukgymnasten efter förlossningen av L & B?! Jo, det var lilla jag. Vilken muskel som skulle kollas och tränas förstår ni nog själva,  det var den där lilla muskeln lite längre bak ;0§

Vi fick med oss en massa övningar och hemläxor när vi skulle hem ;0) Skötte vi oss väl så behövdes inte ett endaste återbesök, snacka om härligt ;0P Med order om att kniiiiipa på vissa sätt, så for vi hem igen. Sanningen är att sånt här KAN hända när man föder. Mitt och Bm + läkares fokus låg på Ludde och hans välmående. Vem brydde sej om en ev. skada då?! Inte jag i alla fall. Men barnmorskan vi hade var nog lite besviken trots allt. Det hade inte behövt bli nån skada över huvud taget tyckte hon. Förlossningen gick ju helt perfekt bortsett från detta på slutet.

Jaja, tror det var mest hon som oroade sej och ojjade sej faktiskt. Jag tyckte inte att jag hade ondar än när jag födde fram Rasmus sex år tidigare. Läkaren sydde PERFEKT denna natt och det tackar jag för ;0) Nog babblat om detta och om mej!! Hörde faktsikt om en tjej som blivit sydd på ett mindre bra sätt efter det att hon gått sönder vid sin förlossning. Hon hade fått grymma problem efteråt och ett kommande sexliv var verkligen inte ens att tänka på.

Nu har hon (som tur är) i alla fall fått hjälp med sitt underliv som nu fungerar och SER ut precis som vanligt igen. Stackars tjej säger jag bara ;0( Det är extra viktigt att man sys av nån som KAN och är duktig, men vem fan vet det när man ligger där och just har fött?! Man får ju bara lita på att det blir rätt liksom. Oftast blir det ju säkert det med. Denna tjejen hade väl bara rejäl jäkla otur. Barnmorskan som sydde hade nog verkligen behövt gå om sina syslöjdslektioner, eller så var skadan helt enkelt bara för stor för en Bm att fixa. Ska ev dokumentera förlossningen med L och B här inne hade jag tänkt. Vi får se lite senare... <3


Till Er som fött, snitt el vaginalt;

Hur var Er förlossning, berätta gärna?!