Precis just SÅ skulle jag vilja sammanfatta dagens ridning. Man fattar verkligen inte att det är så jobbigt som det är det där med ridning. Det är ju tydligt att man använder muskler man aldrig annars använder. Även om jag i stort sett bodde på hästryggen i min ljuva ungdom, så var det VÄLDIGT länge sen. Vissa saker sitter ju så klart i ryggen, men långt ifrån allt. Balans och finlir, får liksom övas in på nytt.

Som det känns nu så bara måste jag få upp min kondis mer. Jag flåsade som värsta kon av att bara rida lätt ska ni veta. Att rida är lite som att måla.. konst på hög nivå, när det rids på RIKTIGT alltså. Mirakelkvinnans ridning är inte ens i närheten av nån konst ännu, men det kommer... hoppas jag ;0) Det osynliga språket mellan häst och ryttare fascinerar mej nåt otroligt. Det är lite som att laga mat eller nåt tror jag. Med hemliga kryddor kan man trolla ;0)

Ingen häst är den andra lik, inte heller ryttare. Som vår ridlärare M sa; Man blir aldrig "färdig" med lärandet, man lär sej nytt och utvecklas tillsammans precis hela tiden. Syster yster fick en stadig häst vid namn Laika. Jag fick den vackra Martini. De båda stod inne när vi kom och bara väntade på sina två förväntansfulla ryttare. Det var precis i matdax vi kom så Laika såg ut att vara gott på G ;0) Fia visste nog inte om hon riktigt kunde lita på ridlärarens ord om att HENNES häst skulle vara så lugn, trygg och fin. Hon såg nämligen ut att vara redo för värsta loppet. Vad gör man inte för mat?! Klart man måste visa vart man finns, tyckte Laika där hon stod i sin box ;0P

Eftersom vädret var så himla skönt så tyckte ridlärare M att vi kunde rida där ute. Hon gjorde upp ett lite förminskat 4-kantspår så Laika skulle slippa frestas av gröngräset ute vid kanterna. Hon var tydligen en hejare på MAT den bruden. Martini skulle visst vara utav den lite mer piggelinare sorten, men det kändes okey. Sist vi red tyckte jag det gick väl tungt, så Martini lät bra. Vi fixade och trixade med stigläder och annat innan vi väl satt upp. Jag och syrran, kan ni tänka Er?! Helt alena var vi ;0) Lyxigt att ha en hel ridlärare för oss själva tyckte vi ;0P

 "Med Malin i täten följer vi 4-kanten..." Martini stegade på och Fia efter. Vi red lite volter, försökte forma, andades, vevade med armarna, njöt, njöt lite till... andades, tänkte på sitsen, hälen ned och blicken fram. Så var det dax för trav och lättridning. Jag som hade fått den lite mer piggelinare hästen, blev nu lite undrande. Martini var inte alls sugen på att skynda, inte nåt. Jag drev och slet med hela mitt allt kändes det som. Vart tog den piggelina kusen vägen tro?! Märkligt... ;0/ Nu ska jag försöka få med mej Fia på resten av de uppsatta tiderna. Nästa tid är om exakt en vecka. Tack till kommunen som ordnat så vi anställda får friskvårdsrida så billigt.

Fortsättning följer om en vecka alltså... <3



Här har ni vår ridklubb och hästarna; www.vorf.se