Äntligen en morgon med SOL igen! =) L-Y-C-K-A!! Våren börjar nog faktiskt närma sej nu, inte en dag för tidigt om du frågar mej. I natt drömde jag förresten något riktigt läskigt, - ja en riktigt mardröm var det!! Jag hade nämligen lyckats försova mej och på det sättet gått miste om hela den underbara sommaren =(( Fyyyyy så hemskt det var!! Tänk att somna som tex nu i slutet på Februari, för att sen vakna nån gång i början på Oktober =O Om det var meningen att jag skulle lära mej något från den drömmen så var det nog att vara mer vaken, här & nu! NJUTA till max liksom =) Med våren kommer ljuset och med ljuset kommer LIVET. Doulauppdrag är på gång lite smått. Har ett "doula-samtal" inbokat nu i början på Mars, och vill sej allt sej väl där (att vi klickar helt enkelt) så bokas jag väl förhoppningsvis in som deras =) *hoppas, hoppas* Sen i slutet på Mars så kommer fina Tove tillbaka tillsammans med den blivande fadern, för lite mer underbar fotografering. Har jag tur så kommer jag även att få möjlighet att fotografera/doula deras förlossning i slutet av April. Bloggen (malinsmirakel) kommer snart att fixas till och rullmenyerna/kategorier organiseras! Som det varit och är nu så ligger allt i en enda röra här inne. En tjej jag haft hjälp av tidigare, har lovat att försöka få till den så fort som möjligt. Kategorierna skall vara tydliga och ny "DOULA" -flik skall till. Dax att hoppa in i duschen nu! <3

 

 

God morgon på Er och hoppas ni sovit gott. Kvällen igår var speciell från början till slut och startade upp lika känslosamt om den slutade. Vi var ett gäng på ca 11 personer och stämningen var laddad då de flesta av oss hade nån eller några som lämnat. Tjejerna som kom och höll i seansen var helt fantastiska. Ett syskonpar med mycket värme och känsla. Jag kommer inte att gå in på detaljer här men vi kan väl säga som så att det var många som fanns med oss och många som ville ta sin chans att säga sitt. Det var många personligheter och livsöden som vi fick ta del av. Helt otroligt vad mycket jag ändå minns av det som sades under kvällen, - jag som i vanliga fall brukar ha ett minne likt en guldfisk. Jag tror ändå att jag skall försöka få det viktigaste nedskrivet för att verkligen hålla det kvar! Systrarna som höll i seansen (kan säkert förmedla deras kontakt fall nån skulle vara intresserad och vilja) hade tydliga beskrivningar på både personlighet och ibland också det yttre. Så tydliga att det nästan kändes lite sorgligt att släppa taget om dem då det väl blev dax. På frågan om jag och syrran fick nån hälsning så får svaret bli; JA. Det var både en vän plus en kär gammal morbror som tittade förbi. Pappa avslutade kvällen och beskrevs precis som han var. Min spetsiga näsa, lite avlångt ansikte... "-Ja han är faktiskt väldigt lik dej!". Jag hade ju såklart hoppats på ett litet "besök" ifrån honom men det var absolut inget som jag räknade med =) Det kändes väldigt stärkande att få känna pappas närvaro för en stund och få ytterligare tecken på att han fortfarande efter alla år finns med. Tänk att i år är det hela 14 år sedan vi sågs och fortfarande känns det som igår som allt det jobbiga hände. Rasmus var endast 2 år och pappas stolthet och goding. "Moffa Sture" har nu ett helt gäng med goa barnbarn efter sej och som alla har en del av honom i sej. Du finns med oss pappa och vi tänker på dej var eviga dag!!  <3

På Torsdag ska jag på något så spännande som; "SEANS" hos min syster Sofia. Hoppas ju såklart på lite kontakt från "andra sidan" och att bla vår far har lust att komma förbi. Ja vi har ju faktiskt en hel del där på den sidan nu så förhopningsvis så kommer iaf någon att dyka upp. *hoppas* Jag kommer nog aldrig att lyckas glömma mina tidigare erfarenheter då det gäller detta, - så hoppas verkligen att vi slipper gå besvikna där ifrån. För er som bara tycker att jag är oerhört löjlig nu; (som tex min egen sambo som inte alls tror som jag) BLUNDA eller skrolla ned och spana på annat i stället =) Här kommer i alla fall en länk (från min syster Stinas sida) som kanske förklarar en liten del av att jag faktiskt TROR. Jag är i alla fall helt övertygad om att våra anhöriga "ser efter" och vakar över oss som är kvar, - vad tror du?! 

 

 

Vet att jag visat denna en gång tidigare men kan bara inte låta bli! =)

 

Pappans fotande gör mej smått galen dock =/

 

Detta med att vara NÄRA och STÖTTA trillar ju liksom lite bort =)

 

Strax visas ännu ett avsnitt av underbara serien; "En unge i minuten" =) !