På Onsdag den 14/10 firar min far sin stora dag på "andra sidan". Att vi inte kan fira den tillsammans med honom gör fortfarande (16 år senare) så förbannat ONT!! =( Jag har väl insett nu att den där sorgen (och tomheten) aldrig någonsin kommer att försvinna. Känns som den ena delen av mej är kvar i den tiden då allt gick åt helvete. Den dagen då vår familj blev halv. Kan inte låta bli att fundera över hur allt hade varit om han hade gjort ett annat val. Om han hade valt "LIVET" och att fortsätta kämpa - hur hade vi haft det då?! Pappor ska bara INTE DÖ! =( Vet ändå att han på något sätt finns kvar och har koll på oss här nere. Vet att han vill oss väl och säkert hade valt något helt annat om han bara hade haft kraften. På Onsdag ska jag träffa en gammal kollega som nu är utb. medium. Har jag tur så har hon något stärkande att dela med sej av. Behöver det mer än någonsin nu!! <3

 

//. Kram till er som fortfarande tittar in .