Ett äggigt och väldigt vidrigt minne... (från bilen på väg Camp) När jag och mor min pratade på telefon tidigare idag så dök samtal som ägg upp. Vi talade om tuppens uppgift för ägget. Vi konstaterade att den nog faktiskt var lika med noll. I alla fall när de gäller att äta dem som mat. Efter som hönor är så sjukt jäkla förtila, så räcker det ju nästan me att glömma kvar äggen i hönshuset nån dag för länge, för att livet ska ta fart där inne. Exakt hur fort detta går, vet jag inte riktigt. Nån annan som kanske vet?! Hur som haver, vårt samtal pendlade mellan hönan, tuppen och ägget. För att göra sej helt fri från eventuella kycklingar, så borde nog faktiskt tuppen helt bort. Men ska vi se till hönas bästa så bör den vad jag förstått va KVAR. De sägs ju att de håller sej betydligt mer tillfreds MED en man, än utan. Efter att ha pratat en stund så dök ett ganska vidrigt minne upp:-( Det var en gång för länge sen. Jag bodde fortfarande hemma och fick den dagen för mej att baka smarrig sockerkaka. Äggen hämtades och allt var frid och fröjd.... så långt. Det var när de nyhämtade äggen skulle knäckas, som allt de vidriga började. Första ägget knäcktes... andra ägget likaså... TREDJE ägget knäcktes och PANG!! Malin höll på att spy:-( I bunken låg nämligen nåt som... Fy jag kan knappt skriva det utan att de rör runt nere i magen. Det var inget FÄRSKT ägg om man säger så. Det fanns inte heller nån gula. Det var nämligen fjädrar och hela allt. Näbb och fötter... ja ALLT! Glömmer de aldrig!! Fyyy:-S