Det är ju tur att man i alla fall kan "drömma" om att få ha lite blått blod i ådrorna. Mitt är vanligtvis bara rött, men i natt var det faktiskt riktigt blått ;0) Jag är väl lite känslig med vad jag ser & hör, att min hjärna bara MÅSTE bearbeta informationen lite granna under natten. Efter att ha läst "Askungen" för barnen, och SETT Vickan och hennes jättesöte och nyblivne prinskorvs i tv, så kanske det inte var så himla konstigt att nattens dröm fick en mer rosa/blå nyans. De pratades en massa om att Vickan & hennes Daniel "väntat länge" och att "det var på tiden", men jag kan inte påstå att sju år är speciellt länge?! Det tar tiiid att lära känna en människa, och absolut inget man gör över ett år. Jörgen och jag är inne på vårt 13 år tillsammans nu och vi har fortfarande mycket kvar att "lära känna" hos varandra. Det dyker ju upp nya saker, och vi utvecklas ju som sagt hela tiden. Om vi ska prata Vickan igen då så tycker jag som vanligt att hon är en mycket klok liten dam, och som står stadigt med sina båda prinsessfötter. Troligtvis så beror hennes klokhet på att vi båda är 77or ;0) Det var ett rätt bra år det där!!


Underbara mirakelprinsessor finns i oss alla, glöm aldrig det... <3