Den 18/11 så var det äntligen dax igen! Än en gång så fick jag den stora äran att bevittna något av det absolut vackraste jag vet - en födsel av en helt underbar liten grabb. Med led-ljusen och saltlyktan i högsta hugg så gjorde vi snabbt rummet lite mer mysigt. Musiken som föräldrarna tagit med sej, gjorde mej nog minst lika avslappnad som mamman =) Tänk er DEN "ljudlösa" andningen tillsammans med ljusen & DEN musiken... i löve!! Inte en endaste liten spänning fanns att se på denna mamma - så härligt!! Värk för värk betades av... Mamman var en sån kämpe och pappan stöttade så bra. Att se sin livskamrat ha så ont är absolut inte lätt!! <3 Papporna är SÅ viktiga där inne och ska stöttas minst lika mycket som mamman. Jag minns speciellt en gång då jag doulade tillsammans med en sån superproffsig barnmorska. Hon hade nämligen förstått vikten av att även stötta stödpersoner, alltså pappan och mej som doula. Minns att hon påminde oss om att äta/dricka och passa på att gå på toa. Så klok! =) Den barnmorskan kommer jag inte att glömma. Hon hade även förstått det som jag önskar att all personal på förlossningen verkligen förstod. Att det handlar om att (i alla lägen) hela tiden visa RESPEKT och TILLSAMMANS hjälpas ÅT!! <3 Personalen som fanns med den 18/11 fick en stor "tummen upp" av mej innan jag åkte där ifrån. Berättade för dem hur attans glad jag blir var gång som jag får äran att vara doula i en sån proffsig personals närvaro!! =D Rätt kvinnor på rätt plats!! Så GÖTT!! <3 För de barnmorskor, uskor och läkare som fanns på plats denna dag, så kanske det (för dem) bara var som en helt vanlig dag på jobbet - men för paret så var det så långt mycket mer än så!! <3 Det låter kanske löjligt men jag känner verkligen något alldeles extra för varje liten doulabebis jag har. De har alla fått sin alldeles egna och speciella plats i mitt hjärta - föräldrarna med <3