Nu när allt (alla skåp) är på plats, så börjar det bli dax att mäta upp för bänkskivan som ska vara i Kinnekulle sten. Tjejen som vi köpte själva köket av skulle kontakta dem redan i Fredags, så förhoppningsvis kan de komma loss redan idag. Bänkskivan som ska vara under överskåpen är i alla fall på plats. Det ser ut att bli ett riktigt trevligt kök så här långt. Mysigt och hemtrevligt precis som jag ville. <3 Bilder kommer efter hand, jag lovar. Annars är allt ok här hemma tror jag. Besökte min gamla Farfar i förrgår och fick mej en mysig pratstund. Farfar som blivit gammal och snurrig, hade fortfarande sin Malin i färskt minne. "Nä men Maalin, vad roligt och se Dej!!" Inte fel att få ett sånt mottagande precis. MÅSTE bara bli bättre på att hälsa på honom!! Farfar har alltid tyckt att vi är lite lika jag och han, så det är väl nåt jag alltid fått höra. Starka gener eller nåt ;0P Hur som helst så sken han upp med hela ansiktet var gång han kom på detta faktum. "Nä men tänk att det är ju nästan som att titta sej i spegeln ju". Jag ska försöka vara stolt över mina stackars drag och tänka på Dej Farfar. Dej och Pappa <3 Tänk ändå hur man kan plocka likheter här och där?! Kroppen jag fått är inte min den heller ska ni veta, nä för se den har jag ärvt av hans fru, pappas mamma och min Farmor. Vi pratade som vanligt om gamla goda tider, och som nu råkar vara de tider han minns allra bäst. Vi pratade mest om tiden då han växte upp och hur det var då. Jag fastnar alltid när han sätter igång med sina historier. Tänk så mycket spännande man kan hinna med under en livstid?! MASSOR!! Vi pratade mycket om farmor, hans älskade genom livet. Ett varmt leende sprider sej i ansiktet när han pratar om henne. Farmor var speciell, det var hon verkligen. Underbart vacker och med massa go humor. Vi pratade även om somrarna i Norge. Utan dem hade Jag inte varit Jag. Vi har fått så otroligt mycket fina minnen därifrån jag och mina syskon. Farmor som stod och väntade på alltanen var sommar vi kom. Norge var hennes allt. Min farmor var Norska långt ut i tåspetsarna. Hon älskade somrarna i stugan och båthuset. Det märktes att hon blev mer levande då. Havet, naturen och allt det andra som hörde till. Barnen och barnbarnen <3 Är så otroligt tacksam för mina minnen därifrån och från farmor. Det fick jag också sagt när jag var där. De kan känna sej SÅ stolta som gett oss nåt så fint. Dessa minnen kommer jag nämligen att vårda ömt ända tills jag dör. Forsen som dånade när man kom, krabborna, syltmackor, sniglarna, fisket, havet, sol och regn. Tack Farmor & Farfar!!