Den 19 Juli 2010 blev alltså dagen D. 19.20 tittade ett sött litet flickebarn på 3720g och 52 cm, ut ur sin moders undre värld. Allt gick otroligt bra och tjejen mådde fint under hela förlossningen. Att det gjorde rövigt ont förstår ni säkert redan. Skulle så himla gärna vilja forska mer på området förlossning och smärta. Kanske skriva en bok eller nåt ;0) Alla upplever ju den så olika. Hur det KÄNNS alltså. Hur värkarna upplevs under resans gång och hur de förändras. Man tror ju verkligen att man ska DÖ när den är som värst!! Stina fanns med och stötta under hela förlossningen och var tillsammans med Pappa Jörgen och lustgasen, ett helt fantastiskt litet team. Som de pysslade om den här mirakelbruden, ja ni skulle sett dem!! Barnmorskan Liisa och uskan Alfrida borde ha feta guldmedaljer båda två. Tänk vilket viktigt och betydelsefullt arbete de har?! Man lägger ju hela sitt liv i deras händer känns det som. Jag dog inte (som ni kanska märkt) utan är numera bara en STOLT och MYCKET lycklig 4-barnsmor. Stina har lovat att knåpa ihop en förlossningsberättelse åt mej. Så håll ögonen öppna om ni är nyfikna. Stina finner ni ju här; www.stinalee.se Bild på Welmisen kommer såklart... Kramar från Mej och familjen. Ps. Tusen TACK för alla era tankar och fina kommentarer, de har varit en glädje att läsa dem. Ds.


Bamsegrattis till Sara T som gissade helt rätt på både DAG och VIKT.
Hon kom ju på självaste "Sara-dagen" ;0)