Det är mycket "första gången" nu. Tyvärr så måste ju snuvor få ha såna med. Welma som så gott som alltid sover hela natten från ca 19.30-07.00, vaknade nu två gånger. Första gången runt 23 och andra gången runt 4;a. Klart att det måste kännas urjobbigt att vara liten och krasslig. Man bara önskar att man kunde hosta upp åt henne. Det hörs ju så tydligt hur allt slem bara längtar efter att få hostas upp. Men W är hyfsat positiv ändå som tur är. Hon pratar och sjunger... så gott hon kan då. I natt höll jag på att börja grina så söt hon var! Det var en liten ljus och mycket skör stämma som sjöng där i från sängen. Jörgen föll som en fura för vår lilla Wemlie och hade svårt för att INTE gulla och prata med henne. Jag är nämligen ganska noga med att vi inte ska prata och leka när det är natt. Wemlie fick komma upp till mamma och ligga nära en stund. Bröstet och snuttisen (dinglisen) tackade hon såklart inte nej till. Tänk så bra allt blir bara man får lite värme och närhet. Hennes små händer kan jag titta länge på. De krafasar, pillar och gosar. Så himla sött! Nu sover hon gott i vagnen här nere. En extra kudde har hon fått med så hon kommer upp lite. Än har hon i alla fall ingen feber så det känns ju skönt. Men ett besök till apoteket får det allt bli sen så allt som KAN behövas finns hemma. Alvedon har vi ju men inte koksalt och droppar till näsan. Jag är inte hundra jag heller. Blivit hes och har nästan helt tappat rösten ;0(