God morgon på Er och hoppas ni sovit gott. Kvällen igår var speciell från början till slut och startade upp lika känslosamt om den slutade. Vi var ett gäng på ca 11 personer och stämningen var laddad då de flesta av oss hade nån eller några som lämnat. Tjejerna som kom och höll i seansen var helt fantastiska. Ett syskonpar med mycket värme och känsla. Jag kommer inte att gå in på detaljer här men vi kan väl säga som så att det var många som fanns med oss och många som ville ta sin chans att säga sitt. Det var många personligheter och livsöden som vi fick ta del av. Helt otroligt vad mycket jag ändå minns av det som sades under kvällen, - jag som i vanliga fall brukar ha ett minne likt en guldfisk. Jag tror ändå att jag skall försöka få det viktigaste nedskrivet för att verkligen hålla det kvar! Systrarna som höll i seansen (kan säkert förmedla deras kontakt fall nån skulle vara intresserad och vilja) hade tydliga beskrivningar på både personlighet och ibland också det yttre. Så tydliga att det nästan kändes lite sorgligt att släppa taget om dem då det väl blev dax. På frågan om jag och syrran fick nån hälsning så får svaret bli; JA. Det var både en vän plus en kär gammal morbror som tittade förbi. Pappa avslutade kvällen och beskrevs precis som han var. Min spetsiga näsa, lite avlångt ansikte... "-Ja han är faktiskt väldigt lik dej!". Jag hade ju såklart hoppats på ett litet "besök" ifrån honom men det var absolut inget som jag räknade med =) Det kändes väldigt stärkande att få känna pappas närvaro för en stund och få ytterligare tecken på att han fortfarande efter alla år finns med. Tänk att i år är det hela 14 år sedan vi sågs och fortfarande känns det som igår som allt det jobbiga hände. Rasmus var endast 2 år och pappas stolthet och goding. "Moffa Sture" har nu ett helt gäng med goa barnbarn efter sej och som alla har en del av honom i sej. Du finns med oss pappa och vi tänker på dej var eviga dag!!  <3