Varför tar det slut??

Vi är inne på vårat 12:e år tillsamans. :-)

ett år :) hoppas det ska bli många år tillsammans för det känns som man funnit den där är ens andra hälft :)

Hallojs!



Jag är helt övertygad om att det är superviktigt att prata och att den andre då lyssnar! Sen försöker båda tänka på vad den andre sagt...kompromissa lite!



Vi har varit ihop i 18 år nu och gifta i 8 år... Det är en berg och dalbana att ha förhållande...men man får helt enkelt åka med! :-)



Kram kram



Fasen, det var nåt jag skulle fråga dig men kan ju inte komma på vad det var...nåja, jag får återkomma!

Hej! Läsvärt inlägg.. Jag håller med dig och blir också rädd när jag ser hur många som skiljer sig/separerar/gör slut... Jag har varit tillsammans med min sambo i 3 år snart.. Det är klart det går upp och ner men jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan honom. Jag hoppas verkligen att det kommer att hålla livet ut för han betyder så mycket för mig! Jag undrar verkligen vad som gör att så många tröttnar på varandra eller inte får det att fungera...

fin blogg du har:) ska vi följa varandra på bloglovin =)?

Snart 7år har vi hängt ihop

10 år <3

Tack alla för att ni delar med Er!! Jag och Jörgen har snart 13 år tillsammans. Många minnen har det blivit genom åren. De bästa och de värsta har jag upplevt ihop med honom. Det var med honom som jag förlorade pappa -99(det värsta), och det var med honom som jag fick mina barn -97, -03, -03 (det bästa). Mmmja, det är en gåta det där. Hur kan man behålla pirret och spänningen och lyckan?! Fler tips tack <3 Varför tror ni att så många tröttnar och söker sej efter annat??

Jag beklagar att du förlorat din pappa! Men förstår att det var skönt att ha en livskamrat vid din sida då.



Varför så många går isär och söker sig efter annat tror jag beror på att man lätt faller in i "vardagslivet" och glömmer bort att ge varandra all den kärlek man gjorde när man var nykära/den första tiden. Jag tror att små saker som gör den andra glad är viktigt. Allt ifrån en liten present då och då eller varför inte lite massage? Jag tror många glömmer av det och låter vardagen vandra på med jobb, disk, räkningar och allt vad det innebär.. Efter ett tag kan det bli tråkigt, man tappar "glöden" och den ena (eller båda) saknar den där pirriga känslan och söker kanske ny kärlek på annat håll.



Jag kommer på mig själv (och min partner) ibland att det ibland blir lite väl mycket prat om när räkningarna ska vara betalda eller att ena husväggen måste målas och vi måste storhandla och.. Ja.. Man glömmer helt enkelt att bara stanna upp ibland. Ge varandra lite tid och lägga alla tråkigheter åt sidan ett tag...

vad bra du skriver,

Tack allihop för Era ord <3

Beklagar att du förlorat din pappa? Får man fråga vad som hände? Jag förlorade en nära anhörig i en fruktansvärd bilolycka förra året, vilket också tog mig hårt. Men med nära och kära omkring sig så är det lättare att ta sig igenom det.



Tack för en varm och härlig blogg.

Kram

Beklagar att du förlorat din pappa? Får man fråga vad som hände? Jag förlorade en nära anhörig i en fruktansvärd bilolycka förra året, vilket också tog mig hårt. Men med nära och kära omkring sig så är det lättare att ta sig igenom det.



Tack för en varm och härlig blogg.

Kram

Fy för hemska bilolyckor ;0( En vän till oss gick oxå bort på just det viset. Vad det gäller pappa så var han "livstrött" och orkade inte mer. Vissa dagar kan jag jag honom den där eviga "ledigheten", och andra INTE. En del dagar är jag bara så jäkla arg och ledsen. Saknar honom nåt otroligt!! Han ska ju bara FINNAS ju, speciellt nu när jag behöver goda råd om husrenoveringen ;0( Såret efter pappa kommer aldrig att läka, det är väl bara att inse. Stor kram till dej maria och tack för din jättefina kommentar. Våra nära finns med oss ändå, på sitt gna lilla vis. Vi får trösta oss med det. KRAMAR i massor <3

Tack själv, för att du delar med dig och är så personlig mot oss läsare. Det måste ha varit fruktansvärt att förlora sin pappa på det viset, men troligtvis fann han den livsglädje och ro han sökte där han finns nu! En dag möts ni igen... Det är så man får tänka. Men jag förstår verkligen de blandade känslor du måste ha inom dig. Sorg och ilska på samma gång. Jag kan nog aldrig förstå hur det känns eftersom att jag aldrig själv upplevt något sådant. Men jag har tröstat någon som gjort det. En väninna till mig, miste sin mamma på det viset. Jag kommer aldrig glömma det samtalet... Hennes mamma hade valt att hoppa framför ett tåg. Min vän var både arg, ledsen, förtvivlad, sårad och besviken. Ena dagen var hon bara ledsen och saknade sin mor. Andra dagen var hon arg på henne för att hon valt att lämna sin man och sina barn. Hon frågar sig än idag - varför? Det som så plötsligt. Jag försöker att ge kloka svar på hennes frågor men ibland tar det bara stopp... Ibland finns det inga svar att ge! Men jag tror definitivt på att man möts igen. Och fram tills dess får man försöka leva på de glad och fina minnen man har tillsammans!



Varma kramar från Maria i Göteborg

Det är du som ska ha tack Maria =) TACK för dina rader!! Tur att det finns människor som du som orkar bry sej och vågar lyssna. Så otroligt värdefullt. Du verkar vara en riktigt mysig tjej och en jättefin vän. Nån man vill berätta sina jobbigaste jobbigheter för. Ha en underbar dag <3

Kramar från mej.

i 11 år och gifta i 7..

Vi har varit separerade ett tag, jag behövde bara vara...

För barnens skull så har vi kämpat, för kärleken finns ju där och då kan man bara inte ge upp..

Vardagen tär ju men trots alla problem så är han mannen jag vill åldras med;)



ha en trevlig dag